Tinos Pizzeria Salladsbar & Kebab

Kan det bli mer vemodigt och nostalgiskt än så här? Kring millennieskiftet var jag nyanställd hos min arbetsgivare och åt oftare lunch på Tinos på Kocksgatan än jag inte gjorde det. Inte för att pizzorna var fantastiska utan på grund av att på den tiden hade vi stämpelklocka och Tinos var helt enkelt den närmsta pizzerian. Givetvis var det en förutsättning att pizzorna var goda. Det var på den nivån att när jag beställde min Vesuvio frågade ”Tino” (Vi kallade honom det men efter några år påpekade han att han inte heter så…) om jag ville ha med lite mindre skinka? Han hade nämligen noterat att jag tyckte att det var för mycket skinka och därför petade bort en del. Stämpelklockan försvann, jag insåg att det var både mer hälsosamt och mer ekonomiskt att ta med matlåda och dessutom försvann ”Tino”. (Har noterat att han idag bakar härligt flottiga pizzor på Patricia Pizza på Östgötagatan.) Nåväl. Idag är min sista arbetsdag på Söder då min arbetsgivare och jag flyttar ut till förorten på måndag. Så jag passade på att ta farväl av den här tiden genom ett sista besök på Tinos. Såklart.

Tinos är en liten sunkpizzeria av klassiskt snitt. Som hos så många andra sunkpizzerior i innerstan genomgick den en renoveringsfas för 10-15 år sedan för att få en ny ”fräsch” look. vilket bara medför att det ser billigt och plastigt ut. Fejktegeltapet istället för kal ickeinredning. Själva pizzan är helt ok, en klassisk sunkpizza av ordinärt snitt. Brödet helt i sin ordning bortsett från att det hade kunnat gräddas lite, lite mer. Osten ok. Skinkan hade dock en lite lätt obehaglig skarp ton. Som sagt: Sunkpizza!


Kocksgatan 3
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Solstrålen Video & Solarium

Fjärde gången gillt! Mina försök att äta på Solstrålen Video & Solarium (& Pizzeria...) vid Södra station har varit en lång följetong. Noterade i våras att dom börjat servera pizza och att avlägga ett besök blev ett led i att prova alla pizzerior på Söder. Vid första försöket möttes jag av en lapp som annonserade att just den dagen öppnade dom först 14:00. Nästa lunchförsök hade jag lurat med en kollega och tanken var att vi skulle köpa med oss där för att sedan äta med ytterligare en kollega. Vi kom dit vid 11:30 och möttes av en skylt av vilken det framgick att dom öppnar 12:00. Det var förstås klantigt att inte kolla upp men för det första har dom givetvis ingen hemsida och för det andra är det väldigt märkligt att öppna först 12:00 om man ändå har för avsikt att ta emot lunchgäster. För att tredje gången gillt skulle uppfyllas såg vi till att vara på plats 12:05. I dörren stod en man och rökte och vars uppsyn var raka motsatsen till en solstråle varför vi givetvis gav honom smeknamnet Solstrålen. Han blockerade entrén och vi frågade om det var öppet? Solstrålen besvarade denna fråga med ett irriterat ”Vad vill ni?” Vi förklarade att vi ville äta pizza varpå Solstrålen ryckte på axlarna, gjorde en grimas och mumlade något om ”Problem med ugnen.” Service verkar inte riktigt vara hans grej och på väg där ifrån undrade vi varför han ändå ställer ut en skylt om att som har pizza, när han uppenbarligen inte är intresserad av att sälja?

Kollegan var inte längre intresserad men jag kunde inte ge upp när jag ändå var så nära målet. Jag kom fram till att enda sättet att få njuta av Solstrålens pizzor var att gå dit kvällstid efter jobbet. Sagt och gjort. Jag gled in och möttes av två personer, till höger en pizzabagare och till vänster en yngre kille bakom en disk. Solstrålen själv sken dock med sin frånvaro. Undrade om det verkligen var tänkt att man ska kunna äta på plats men noterade två små bord med totalt fyra sittplatser. Jag beställde en Vesuvio och slog mig ner. Hittade inga bestick eller glas men tänkte att det där ordnar sig på något vis. Mycket riktigt kom killen med ett par bestick, två servetter och även ett glas vatten efter att jag bett om det. Video och solarium är ju en underbar kombination och det kändes som att sitta och äta i en tobaksaffär. Givetvis var det ingen annan som åt men däremot var det en strid ström människor som skulle hämta ut paket. Solstrålen fuskar lite inom paketutlämning också… Jag försökte tränga undan tankarna på om det ens är tillåtet att servera mat i lokalen?

Så hur var pizzan då? Här hade jag nästan ställt in mig på totalt haveri med efterföljande lustmord men… pizzan var helt ok! En klassisk lagom sunkig pizza. Lite gummiartad ost, helt ok bröd. Lite liten kanske men det är inget som stör mig.

När jag gick fick jag med mig en meny av vilken det framgår att deras luncherbjudande gäller 11-14. När jag väl kommit ut ur lokalen tittade jag på dörren konstaterade att på den står det ”Öppnar 12:00”…


Swedenborgsgatan 39
Lunch: Ja (eller?)
Rättigheter: Nej

Elie’s Bar & Kök

Libanesen Elie’s Bar & Kök i slutet av Katarina bangata hade till för några år sedan även ett taffligt försök till finpizza på menyn. Pizzorna försvann men är nu tillbaka så ett återbesök kändes obligatoriskt. Hur skulle pizzorna nu smaka i den lilla charmiga lokalen i den delen av Söder som känns som Söder kändes förr? Charmig och charmig förresten, charmen är en smula svajig. Vad jag syftar på är lyktan utanför dörren, lokalen med trappan upp och den intima känslan är charmig. Inredningen med mörka träbord skriker dock sunkpizzeria med rättigheter lång väg. Vilket förvisso har en viss sorts charm. En annan sorts.

Ytterligare en variant på charm är att hälsas välkommen av en yngre servitris som sitter och messar och som skriker en harang åt kökshållet för att göra kocken uppmärksam på min närvaro. Vesuvio finns inte på menyn men den finns på take away-menyn så jag bokför det som ett förbiseende som jag ignorerar och beställer en sådan. I kassan. Mina fördomar om servicenivån gör att jag känner att jag vill få detta med betalningen överstökat så fort som möjligt.

Pizzan ser inte bra ut. Vad är det med osten? Menyn pratar om mozzarella men vad är det här för klet? Den strimlade sunkskinkan vittnar om att det här är något som är så långt som bara möjligt från finpizza. Nåväl, smaken är det viktiga. Här tar det stopp direkt. Brödet är torrt och mjöligt snarare än segt, kletet är smaklöst och torrt och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Den strimlade skinkan har en grynig konsistens som jag absolut inte vill forska närmare i vad det kan bero på. Det känns som en fryspizza från ICA. Jag blir illamående men inte på det där bra viset som man kan bli av en härlig flottbomb. Detta är en av Söders absolut sämsta pizzor!


Katarina bangata 71
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Pane Vino

Har haft ögonen på Pane Vino vid Zinkensdamm ett tag. Jag hade dock fått för mig att dom inte serverade pizza kvällstid utan bara till lunch. Vilket var en missuppfattning som beror på att på deras hemsida listas pizzorna inte under ”À la carte” utan under ”Bistro”. Jag försöker inte säga att kunden alltid har rätt för det stämmer inte. Jag säger bara att om det hade varit tydligare hade i alla fall jag gjort ett besök tidigare…

Återigen handlar det om en finpizzeria som är lite för fin för att ha en hederlig Vesuvio på menyn. Dock finns ”Naturale” som bara är en onödig omskrivning av Margherita gjord av någon som vill framstå som märkvärdig. Att lägga till kokt skinka var en nödvändighet och det kostade 25 kr. Med tanke på att pizzan kostar 115 kr är prisvärdhet inte något som Pane Vino tävlar med. Däremot tävlar dom i smak! Ännu en riktigt bra finpizza alltså! De vita klumparna av mozzarella var lite läskiga men allt annat är riktigt bra! Framförallt brödet som är i det närmaste perfekt. Återigen är det dock en fin balans mellan ost, bröd och tomatsås. Vilket är något som finpizzor ibland har lite svårt med.

Snygg lokal, det märks att det är ett ställe med ambitioner. Såvitt jag begriper serveras pizzorna i den lite bullrigare bistron medan restaurangdelen har en något mer sober ton. Minus dock för att man får sitta på en lång träbänk. Det gäller att övriga gäster på samma bänk är samarbetsvilliga eftersom den måste skjutas på när man ska lämna sin plats.


Brännkyrkagatan 93
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Enzo’s

Enzo’s i Horhuset (Damn you auto correct!) är en lite lustig kombination av finpizzeria och sportbar. Fräscht är det dessutom vilket inte nödvändigtvis är ett plus när det gäller pizzerior. Lägg därtill att jag hyser en viss skepsis mot finpizza så det var misstänksamhet som rådde när jag öppnade menyn. Och inte blev det bättre av att det som så ofta inte finns just Vesuvio på finpizzerior. Istället fick det bli en ”Capricciosa di Enzo” minus svamp eller som servitrisen uttryckte det ”Alltså en Vesuvio?”…

I rättvisans namn borde jag nog ha pillat bort parmesanen, men den fick ligga kvar. Jag inbillar mig att jag lyckas tänka bortom den när det är dags för betygssättningen. Faktum är att det här är en finpizza helt i min smak! Det som bör lyftas fram mest är nog brödet som har en riktigt trevlig seg konsistens. Men även tomatsåsen är god utan att ta över och det är bra med ost. Möjligen att det är lite väl mycket skinka men det utgör ju inget problem, till skillnad från det omvända. Bra pizza! Dessutom trevlig lokal och bra service!


Långholmsgatan 15B
Lunch: Nja (endast lör-sön)
Rättigheter: Ja