Ciao Ciao Hornsgatan

Jag har som sagt inte tänkt ge mig in i den där namnstriden kring Ciao Ciao. Utan nöjer mig med att konstatera att sen sommaren 2013 (?) finns ytterligare en sådan, Ciao Ciao Hornsgatan, och eftersom den ligger på Söder är det faktiskt skamligt att jag inte har provat den förrän nu.

Lokalen är typiskt stram à la finpizzeria som ska dra åt det fräschare hållet. Dvs. mindre italiensk kitsch och mer ekbord. Därför är det trevligt att konstatera att själva pizzan drar mer åt det ofräschare, godare hållet. Det är finpizza, men nästan inte. Gott!


Hornsgatan 143A
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Al Porto Pizza & Grill

 

Jag hade ju tänkt att under min föräldraledighet beta av lite pizzerior strax sydöst om Södermalm, men det har inte blivit så mycket av med den saken. Bestämde med CJ (som också är ledig) att vi skulle göra ett besök på sunkiga Sjöpärlan Restaurang & Pizzeria i Sickla… som förvisso serverar pizzor men tydligen inte vid lunchtid… Nähä. Istället styrde vi vår kos mot Gabriella's Kök & Bar, en fantastiskt ocharmig lunchrestaurang i ett ännu mer fantastiskt ocharmigt läge i bottenvåningen på ett höghus vid en rätt hårt trafikerad bilväg i gränslandet mellan Hammarby sjöstad och Sickla. Tydligen hade de dock nyligen slutat servera pizza... Klockan började bli mycket så det fick bli en pizza i Hammarby sjöstad. Jag har redan provat alla pizzerior där och tänkte att ett återbesök på den bästa, Al Porto, skulle vara en bra kompensation för de misslyckade försöken.

I Hammarby sjöstad finns en klar övervikt för finpizzor eller pizzor som drar åt det hållet. Ett undantag är Al Porto, som i en liten lokal med sunkig inredning serverar jättestora, flottiga men inte för flottiga, smaskiga sunkpizzor. Ska man anmärka på något är brödet inte riktigt så segt som jag skulle föredra men ingredienserna i övrigt är mycket bra och pizzan är välbalanserad. Bäst i Sjöstan!


Lugnets allé 78
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Ciao Ciao Grande

Jag har alltid trott att alla dessa Ciao Ciao som finns lite varstans i stan tillhör samma kedja. Eller åtminstone ägarmässigt hänger ihop på något vis. Så är tydligen inte fallet utan det pågår någon slags namntvist som jag absolut inte orkar sätta mig in i.

Befann mig nyligen på Östermalm vid lunchtid och slank in på Ciao Ciao Grande för en Vesuvio. ”Varumärket” Ciao Ciao förknippas med vedugnseldad finpizza och menyn pekade i den riktningen. Därför blev jag positivt överraskad när pizzan hamnade framför mig. Den var oväntat flottig! God med gott bröd men skinkan var sunkig på det där dåliga viset. Trist, för det tar ner betyget ett snäpp.


Storgatan 11
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Primo Amore

Först Lilla Capri och nu Primo Amore. Har jag börjat nischa mig mot att testa alla pizzerior på Kungsholmen? Inte alls. Det var bara så att jag för några dagar sedan råkade befinna mig vid Rådhuset vid lunchtid så det fick bli ett besök på Primo Amore.

Restaurangens namn antyder viss kitchighet och så är fallet. Vi (jag, Frugan och Dottern) satt på uteserveringen och inmundigade avgaser och lyssnade på lastbilar. Med ett litet barn som potentiellt kan låta en hel del har vi börjat uppskatta den typer av miljöer. Pizzorna var lite ambitiösa och åt finpizzahållet. Inte fin-finpizza men nästan. Priset är helt klart finpizza (vad sägs om 108 kr för min Vesuvio?). Inget fel på pizzan men heller inte jättekul. En standardpizza i sitt segment. 


Scheelegatan 20
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Sickla Träffen

Från maj är jag föräldraledig och helt plötslig existerar inga som helst incitament att prova pizzerior i Sundbybergstrakten. Däremot hoppas jag att det blir en och annan sydöst om Södermalm. Exempelvis den hopplöst tråkiga Sickla Träffen (inte min sär skrivning) som jag passerat ett otal gånger de senaste åren och tänkte att om/är jag är föräldraledig ska jag äta där.

Härmed avklarat. Poängen med bloggen är pizzor och pizzerior så jag ska absolut inte hänfalla till bebisprat. Men ändå, att äta pizza med en niomånaders som enda sällskap var en ny upplevelse: Jag var hungrig. Hon hade både sovit och ätit och torde vara ganska nöjd. Barnstol fanns att låna. Inga övriga i lokalen så det torde varit lugnt. Min Vesuvio placeras framför mig och jag tänkte att det är under kontroll, att den är utom räckhåll. Jag hade fel. Dottern har en överraskande lång räckvidd och det första hon gjorde när pizzan kom i hennes blickfång var, såklart, att ta på den. Kombinationen av aningslöshet och en brännhet pizza direkt från ugnen är inte optimal. Hon brände sig och det var absolut inte allvarligt men det var första gången i livet hon upplevde just den smärtan och det var ett trauma. Rätt länge. Otröstlig gråt som ackompanjerades av personalens sura blickar som antydde att hon skrämde iväg potentiella kunder. Vilket jag alltså helt klart har förståelse för, jag skulle aldrig bänka mig i närheten av en sådan tragedi.

Till slut, efter vad som säkert var max tio minuter men som kändes som en evighet accepterade hon små brödbitar samtidigt om jag på ett icke alarmerande vis försökte inspektera hennes hand för att se om det hade blivit blåsor eller nåt sånt. Det hade det inte. När pizzan väl svalnat uppskattades den av Dottern, betydligt mer än av mig. Taskigt bröd och oerhört sunkig skinka. Trots rådande omständigheter lovar jag att jag kan stå för en rättvisande bedömning. Dock måste jag be om ursäkt för den suddiga bilden (vilket kan hänföras till just dessa rådande yttre omständigheter…).


Sirocco gatan 8
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Il Tempo

Jag har gått förbi Il Tempo oräkneliga gånger i mitt liv men märkligt nog har jag aldrig ätit där. Förvisso har dom inte haft pizzor på menyn jättelänge (något år kanske?) men jag brukar prova italienare ändå. Nåväl. När dom nu är en restaurang som serverar pizzor och är belägen på Söder så var det givetvis dags för ett besök.

Il Tempo är ju en riktig restaurang vilket innebär italienare i mellanskiktet. Tillräckligt fint för att vara långt från en sunkig pizzeria, men samtidigt absolut inte fine dining. Lokalen är lagom fin och lagom rustik och det känns som att personalen har jobbat där ett tag. Pizzorna är, givetvis, av den finare sorten vilket, givetvis, innebär att Vesuvio inte finns på menyn. Det närmaste är en Crudo, dom är en Vesuvio plus ruccola och parmesan. I mitt fall blev det dock en Crudo minus ruccola.

Alltså, jag inser att pizzan är välgjord och gillar man sånt här är det säkert jättebra. Men… det här är inget för mig. Vart är osten? Utöver parmesan alltså. Det är snarare torrt än flottigt. Säkert hälsosamt, men ändå. När jag äter pizza vill jag inte ha bröd med tomatsås och finskinka. Jag tillhör helt enkelt inte Il Tempos målgrupp.

Högbergsgatan 40

Lunch: Nej

Rättigheter: Ja

Afamia Grill & Pizzeria

I en sömnig del av sömniga Sundbyberg ligger Afamia. Afamia är en helt vanlig förortspizzeria som det egentligen inte finns något över huvud taget att säga om. Om min Vesuvio kan dock sägas att den var lite för tjock, ganska smaklös bortsett från tomatsåsen som är lite för syrlig. Dessutom var den lite för lite gräddad.


Fredsgatan 11
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Ristorante Lilla Capri

Brukar sällan hänga på Kungsholmen men då MA har flyttat dit fick det bli ett besök. Samt pizza! Lilla Capri (hur många pizzerior finns det som heter just det?) är ett rätt sunkigt hak som dock när drömmen om att vara en finpizzeria. Att rutiga dukar andas turistfälla snarare en finpizza verkar man inte ha förstått. Eller att erbjuda ”veckans öl” ger helt andra associationer. Det som andas finpizza är dock sånt som att man erbjuder lite fräschare råvaror än på en sunkpizzeria, att det är åtminstone lite mozzarella på och kanske den viktigaste signalen av alla: Man serverar inte Vesuvio, man serverar Prosciutto.

Som så ofta med sunkiga ställen som försöker leka finpizzeria så blir resultatet sällan lysande. Det är en ok pizza med ok smak. Men inte mer än så.


Hantverkargatan 61
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Restaurang Tre Bröder

Restaurang Tre Bröder är en halvsunkig pub vid stationen Sundbybergs centrum  där det serveras husmanskost samt pizza och pasta. Samt starköl en måndag vid halv tolv till en törstig herre. Klientelet verkar dock mest bestå av byggjobbare. Stilen är lite engelsk med heltäckningsmatta. Dock inte på det där medvetet anglofila charmiga sättet utan mest bara sunkigt.

Första intrycket av Vesuvion är positiv. Den är flottig, brödet är bra och tomatsåsen har lite bett av vitlök. Halva pizzan in börjar jag dock ana oråd. Pizzan är försedd med en icke oansenlig mängd ost och det börjar bli påtagligt. Förvisso har jag varit en person som beställt just extra ost till min pizza men det är väldigt många år sen. Det är väldigt sällan som det behövs.

Sammantaget blir betyget kluvet. Det är verkligen gott, men det är faktiskt för mycket ost.


Landsvägen 43
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Pizzeria Porto Bello

Det verkar finnas nästan oändligt många pizzerior i Sumpan. En pärla Pizzeria Porto Bello. Litet ställe, billig inredning, tapet med fejktegel, tafflig konst och framförallt: De tre planscherna som uppmanar till att man ska prova de mexikanska pizzorna. Underbart!

Den Vesuvio som levereras är riktigt bra! Lagom balans mellan ingredienserna, småflottigt och ett bröd som samtidigt är både frasigt och segt. Kunde inte låta bli att sluka nästan hela flottbomben och fick lida för det under eftermiddagen. Men det var det värt! 


Vegagatan 3
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Trattoria Tre Scalini

Utforskandet av Sundbyberg med omnejd fortsätter. Utanför Trattoria Tre Scalini står en skylt med texten A diffrent kind of pizza. Vet inte om jag vågar påstå att stället lever upp till hypen? Däremot var det udda att det inte finns Vesuvio, däremot finns Vesio… Namnet till trots är det en Vesuvio som inte är särskild god. Ost och bröd är helt ok men skinkan är sunkig på det där dåliga viset.

Lokalen är avskalad och faktiskt inte så kitschig som på många ställen i krokarna. Vita väggar och mörka bord. Som jag aldrig kommer sitta vid igen.


Mariagatan 8
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Pizzeria da Vinchi

Flytten av mitt jobb från Södermalm är i princip bara negativt. Men, det gäller att försöka tänka positivt, att se tillvarons ljuspunkter. En sådan är att Sundbyberg verkar vara sunkpizzans förlovade land! Det finns gott om pizzerior och av de sunkigare varianten och pizzorna är överlag goda. Som på ett sånt ställe som da Vinchi. Plastiga bord, tapeter med fejktegel. En ful meny med lite för många alternativ. Ett perfekt ställe för en Vesuvio!

Pizzan är möjligen lite smaklös, men det är bra balans mellan bröd och övriga ingredienser. Den smak som väl finns är bra. Hade det bara varit lite, lite bättre hade betyget blivit ett snäpp högre.


Vintergatan 18
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Solsta Pizzeria Salladbar

Det verkar krylla av pizzerior i Sumpan! Mitt senaste besök blev på Solsta Pizzeria Salladbar. Och nej, det handlar inte om någon felskrivning utan det är en ordagrann återgivning av vad som står på fönstret. Solsta Pizzeria Salladbar är en klassisk sunkig pizzeria vars inredning påminner lite om en simhall. Det är vitt kakel och plastigt. Fruktansvärt charmigt.

Pizzan är stor och flottig. Helt ok men kanske lite geggig. Tyvärr anas kanel i tomatsås. Ett ovanligt men inte unikt fenomen som drar ner betyget. Men pizzan är inte dålig men heller inget som lämnar något besående intryck.


Järnvägsgatan 34
Lunch: Ja
Rättigheter Nej

Pizzeria Cara-Mia

Utforskandet fortsätter. Gränsen är säkert hårfin men det i alla fall känns som att Cara-Mia ligger i Sundbyberg snarare än i Vreten? Pizzerian är belägen i botten av ett lite småslitet funkishus och skyltningen lovar Stor stark för 30 spänn. Det fasaden utlovar backas upp av inredningen för här kan inte ha hänt mycket sen 80-talet. Jack Vegas-maskiner, whiskyspeglar, tjock-tv, en tecknad plansch vars motiv kombinerar både humor och lättklädda tjejer… Här finns heller inte utrymme för sådan komfort som grillbestick. Lagom till att lunchpizzan kommer in har herren längst in i hörnet utnyttjat det där erbjudandet för 30 spänn…

Det första som slår en när det gäller pizzan är hur liten den är. Men jag behöver inte massor av mat så det är inget problem i sig. Det andra som slår en är att den ser relativt fräscht ut. Alltså, allt är ju relativt och det här är absolut ingen finpizza. Men den är välgräddad och tomatsåsen har fått lite extra utrymme så det handlar inte alls om någon klassisk sunkpizza vilket var vad jag hade förväntat mig. Smaken är bra! Lagom flottig och bra skinka. Brödet är ok men botten är lite tjock. Jag gissar att det helt enkelt handlar om att man har använt normalstora degbollar men eftersom pizzan bakats lite mindre så blir botten följaktligen lite tjockare.

Cara-Mia måste vara den längsta tidsresa jag gjort på länge. Pizzorna skäms inte alls för sig men mina fördomar säger mig att man nog bör undvika stället på kvällstid…


Landsvägen 13
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Pizzeria Napoli

Eran Södermalm är över i och med att min arbetsgivare har flyttat därifrån. Nu inleds en ny era och det som står på tapeten är att utforska utbudet av pizza kring Sundbyberg och Vreten.

Första besöket blev Napoli, beläget i det genomtrista Vreten. Det finns förvisso bostäder här men det känns mest som ett industriområde. Bara namnet i sig, Napoli, andas sunkpizza a la 80-tal. Även inredningen gör det, eller rättare sagt bristen på inredning. Det är vitt, det är bruna fula plastbord och menyn har ett enkelt och fult typsnitt. På Napoli anstränger man inte för att vara något minsta lilla mer än vad man faktiskt är. Såna här ställen är svåra att hitta innanför tullarna nu för tiden så ett besök blir som att göra en tidsresa. Till en tid då saker var lite enklare, lite ärligare.

Något som dock inte var enkelt var att få en sittplats. Vi kom dit vid 11:20 och då var det i princip fullt. Byggjobbarna höll på att avsluta sina måltider och var borta inom tio minuter. Framtida besök bör nog göras lite senare. Pizzan då? Den var ljuvlig! En perfekt flottig pizza med bra balans mellan ingredienserna samt med bra bröd! Så som det smakade förr!


Tritonvägen 14
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej