Från maj är jag föräldraledig och helt plötslig existerar inga som helst incitament att prova pizzerior i Sundbybergstrakten. Däremot hoppas jag att det blir en och annan sydöst om Södermalm. Exempelvis den hopplöst tråkiga Sickla Träffen (inte min sär skrivning) som jag passerat ett otal gånger de senaste åren och tänkte att om/är jag är föräldraledig ska jag äta där.
Härmed avklarat. Poängen med bloggen är pizzor och pizzerior så jag ska absolut inte hänfalla till bebisprat. Men ändå, att äta pizza med en niomånaders som enda sällskap var en ny upplevelse: Jag var hungrig. Hon hade både sovit och ätit och torde vara ganska nöjd. Barnstol fanns att låna. Inga övriga i lokalen så det torde varit lugnt. Min Vesuvio placeras framför mig och jag tänkte att det är under kontroll, att den är utom räckhåll. Jag hade fel. Dottern har en överraskande lång räckvidd och det första hon gjorde när pizzan kom i hennes blickfång var, såklart, att ta på den. Kombinationen av aningslöshet och en brännhet pizza direkt från ugnen är inte optimal. Hon brände sig och det var absolut inte allvarligt men det var första gången i livet hon upplevde just den smärtan och det var ett trauma. Rätt länge. Otröstlig gråt som ackompanjerades av personalens sura blickar som antydde att hon skrämde iväg potentiella kunder. Vilket jag alltså helt klart har förståelse för, jag skulle aldrig bänka mig i närheten av en sådan tragedi.
Till slut, efter vad som säkert var max tio minuter men som kändes som en evighet accepterade hon små brödbitar samtidigt om jag på ett icke alarmerande vis försökte inspektera hennes hand för att se om det hade blivit blåsor eller nåt sånt. Det hade det inte. När pizzan väl svalnat uppskattades den av Dottern, betydligt mer än av mig. Taskigt bröd och oerhört sunkig skinka. Trots rådande omständigheter lovar jag att jag kan stå för en rättvisande bedömning. Dock måste jag be om ursäkt för den suddiga bilden (vilket kan hänföras till just dessa rådande yttre omständigheter…).
Sirocco gatan 8
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej
