Sjöpärlan Restaurang & Pizzeria

Jag har två tidigare erfarenheter av Sjöpärlan: 1) Förra sommaren var jag och Frugan tvungna att fly in dit under en söndagspromenad som just drabbats av ett kraftigt skyfall. Det hela handlade om tak över huvudet snarare än att äta. 2) Förra hösten försökte jag äta lunch där vilket jag skrivit om här.

Nu har jag äntligen (?) lyckats prova deras pizzor. Namnet på etablissemanget samt läget (pittoreskt vid Sickla strand) målar upp bilder hög mysfaktor. Inget kunde vara mer felaktigt. Sjöpärlan tillhör nämligen kategorin sunkpizzeria av rang. Inte förortspizzeria utan snarare landsortspizzeria. Den är inte belägen i bottenvåningen av en trist hyreslänga utan stoltserar med en egen huskropp i gängligt trä. Det är som en jättevilla som hyser alla fördomar om lantliga villor. Allt är skevt, omatchande, knarrigt, billigt och fruktansvärt fult. Klientelet verkar mest bestå av slitna och uppgivna barnfamiljer samt alkoholiserade stammisar.

Just därför känns det obegripligt att Sjöpärlan verkar ha någon slags ambition av att vara finpizzeria. Menyn radar upp fina ingredienser och jag ges inte möjligheten att välja en Vesuvio, ty sådana simpla val hör inte hemma på Sjöpärlan. Istället säger jag att jag vill ha en pizza med bara ost och skinka varpå han i kassan vänder sig om till kocken och muttrar: ”En Vesuvio.”

Men faktum är att denna ”Vesuvio” faktiskt var helt ok. Gott bröd som har en bra balans mellan det sega och det krispiga och en skinka som smakar bättre än den ser ut. Dock är summan av det hela något smaklöst, slafsigt och i längden lite trist. Men absolut inte dåligt.


Sicka Strand 64
Lunch: Nej (inte pizza alltså)
Rättigheter: Ja

Sjöstads Pizzeria

Förändringens vindar verkar blåsa kring Hammarby sjöstads pizzerior. Först har Trattoria Via Monaldi förvandlats till Allé kök & Bar, vilket jag skrev om här. Sen fick jag för mig att även sjöstans sämsta pizzeria, Sjöstads Pizzeria, hade gått igenom en make over. Väl på plats för ett återbesök visade det sig vara en sanning med modifikation.

Men först bakgrunden: När jag för 2-3 år sen åt mig igenom sjöstadens pizzerior konstaterade jag att sunkiga Sjöstads Pizzeria var riktigt tråkig (och gav den två av fem i betyg). Jag gillar sunkig pizza men det måste vara på rätt sätt och det här var precis tvärtom. Tråkiga ingredienser i en tråkig liten lokal med tråkig inredning. Nyligen passerade jag dock detta etablissemang och noterade två saker: Skyltar utanför talade om Premium Pizzeria och inredningen var onekligen ny. Alltså dags för ett besök! Men något visade sig inte stämma då menyerna inne i lokalen fortfarande bar loggan Sjöstads Pizzeria. Och efter att ha konsulterat min olycksalige pizzakompanjon CJ framgick att det där med Premium Pizzeria nog faktiskt inte var någon nyhet (eftersom han bor i kvarteret borde han veta). Å andra sidan: Återbesök är väl bra i sig och här visade det sig faktiskt vara just så.

Inredningen. Från att ha varit billigaste billiga har den gått till att se ut att kosta i alla fall något. Möblerna är i trä (eller i imitation) och det ser lite mer påkostat ut. Det viktiga är dock att pizzan faktiskt har gått från tråkigt tråkig till bra! Fyllingen på min Vesuvio var härligt flottig men inte för flottig. Och det var bra balans mellan ingredienserna. Synd bara att brödet är för mjöligt, just det gör att betyget blir ett snäpp sämre än vad jag hade velat bjuda på. Rättar dom till den detaljen skulle Sjöstads Pizzeria helt plötsligt kunna ta upp kampen med Al Porto som bäst i Sjöstan.


Skeppsmäklargatan 41
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Allé kök & Bar

När jag för några år sen flyttade från Södermalm till Hammarby sjöstad tog jag på mig att testa det lokala pizzautbudet. Eftersom det då endast fanns nio pizzerior i Sjöstan gick det relativt snabbt. Testet avslutades tidigt 2013 och det som hänt på pizzafronten sen dess är att  Hemma hos Kaj (Sjöstans sämsta och mest skitnödiga "pizzeria") har hunnit både sluta och börja om igen med pizza samt att Trattoria Via Monaldi (Sjöstans mest genuina finpizza) nyligen har förvandlats till Allé kök & Bar.

Lokalen är densamma och den är faktiskt trevlig. Det är inte finkrog men det är restaurang, inte pizzeria. Det finns ordentliga bord, uteplatser och en ok inredning. Så vad vill Allé kök & Bar? Faktum är att jag har svårt att svara på det? Namnet i sig andas billig öl och habil pizza. Men prisnivån ligger precis som förut på 100-ingen för en pizza och faktum är att min Vesuvio hade finskinka med synliga muskelfibrer. Trots bytet av namn och införandet av en billig meny är det fortfarande finpizza som serveras, vilket kan motivera 100 kr för en pizza, absolut. Inte för att det är ett ställe jag kommer välja i första hand, men ändå. Frågan är väl om klientelet i övrigt kommer ta till sig Allé kök & Bar? Min ovetenskapliga utvärdering av Trattoria Via Monaldi är att den ofta var rätt glest besök.

Själva pizzan? Gott segt bröd, finskinka som sagt (om än på tok för mycket), lite för mycket tomatsås (vilket hör finpizza till). En habil finpizza i en både trevlig och barnvänlig lokal (jo, sånt kan ha betydelse).


Hammarby Allé 129
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Kaskad

För ett par veckor sedan skulle jag och Frugan få tillfälle till lite lyxig ”egentid” och spendera den med att gå på konsert på Gröna Lund. Innan konserten tänkte vi ta något att äta och dricka vilket gjorde att denna ”egentid” spenderades främst genom att köa, först i regn och sedan inomhus. Nu kan man dock inte beskylla Kaskad (matstället heter så) för att det var så långa köer utan det berodde på att det var många med oss som ville se Robert Plant och innan dess var lite hungriga och törstiga.

Men ändå. Köa i en kvart för att få komma in och sen trettio minuter för att få beställa… När beställningen var gjord kom pizzorna dock supersnabbt. Med tanke på inledningen smakade min Vesuvio mycket bättre när den väl kom än vad det rimligtvis egentligen smakade. Så att säga. Det är en fullt ätbar pizza men som saknar allt vad finess heter. Lokalen är en sorts skolmatsal men platserna (även ute) nere vid vattnet har en mycket trevlig utsikt. Kaskad är väl helt enkelt inte ett ställe som man besöker på grund av den goda maten.


Lilla Allmänna gränd 9
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Pizzabakeren

Världen över kan pizza se väldigt olika ut. Det finns såklart italienska pizzor, amerikanska, pan pizza, pizzaslajsar osv. I Sverige råder dock en homogen pizzakultur. Vi hade sunkpizzan som nu har kompletterats med finpizzan. (Pan pizza finns förvisso men knappt, det är mest om man besöker Pizza Hut.) Därför blir man lite förbryllad när det dyker upp något, för mig, helt nytt. Såsom Pizzabakeren som enligt egen uppgift är ”Nordens största pizzakedja” och som verkar ha ett gäng restauranger runtom i landet (bara det där ”e”:et gör en ju som svensk pizzakonnässör lätt obekväm).

Själv besökte jag och min bror deras restaurang i Sundbyberg vilket inte var helt okomplicerat då den inte serverar lunch. Det känns oklart vilken målgruppen egentligen är? Hur som helst rör det sig om ett hål i väggen med bara några få sittplatser. Man får välja storlek, en diameter på 20, 30 eller 40 cm. Då jag inte vill ju inte verka snål jag tog 30 cm vilket var ett misstag då det rör sig på pan pizza. Det var inga andra gäster på plats så det känns oklart varför det skulle ta hela tolv minuter att få pizzorna klara? Eller min pizza rättare sagt. Den kom först och var inte riktigt gräddad. Min bror fick dock vänta rätt länge på sin och den var istället övergräddad (ja, det tar ju lite extra tid att övergrädda).

Pizzan då? Pizzorna har lustiga, norska (?), namn. För att få en Vesuvio var jag tvungen att ta en Svingod (minus champinjoner). Fyllningen var helt ok men brödet var frasigt på ett lite dåligt vis. Sen var det förstås för mycket mat men där får jag skylla mig själv. Pizzan serveras dessutom i en kartong även om man äter på plats vilket den homogena pizzasvensken inom mig störs en smula av. Nej, det blir nog inga fler besök på Pizzabakeren. Dock plus för att man faktiskt får välja storlek. Det jag saknar mest i pizzasverige är möjligheten att bara köpa en slajs (eller två).


Järnvägsgatan 50
Lunch: Nej
Rättigheter: Nej

Del Fornaio

Del Fornaio är en klassisk sunkpizzeria i Sundbyberg. Som det inte finns någonting att säga om utöver att den ligger mitt emot Lilla Rött och att lokalen är rymlig. Så är det trångt på Lilla Rött är Doel Fornaio ett alternativ.

Hur var då min Vesuvio? Tja, helt ok. Typiskt medelmåttig.


Tulegatan 2
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Lilla Rött

Som jag tidigare påpekat är Sundbyberg pizzans förlovade land. Med tanke på utbudet framstår det som obegripligt varför alla måste trängas på haket Lilla Rött just den dan som jag valde att prova det. 11:15 var det fullt och ljudnivån hög. Att få sitta själv var inte ett alternativ och säljaren som satt på min högra sida och armbågade mig samtidigt som han skrek i en mobiltelefon samt i mitt högra öra.

Inte blev det hela bättre av att det tog hela 17 minuter att få en Vesuvio på bordet. Förvisso en ganska god Vesuvio men som tyvärr tappar på grund av det något mjöliga brödet.

Fördelen med Lilla Rött är att man aldrig behöver komma tillbaka. Inte för att det var något fel på pizzan utan för att det i närheten finns gott om alternativ med bättre service och mindre trängsel.


Tulegatan 5
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Arena Pizza

Var ute och åkte tunnelbana med Frugan och Dottern i söndags. En sak de har gemensamt är att när det blivit lite för långt till mat sjunker humöret markant. Eftersom alla rulltrappor är avstängda vid Östermalmstorg gick vi istället av vid Stadion. Jag mindes nämligen att jag sett en pizzeria på Sturegatan när vi var där vid ett tillfälle för fyra och ett halvt år sedan. Frugan tyckte att det var orimligt att jag mindes det… Arena Pizza heter den tydligen.

Hur som helst. Lokalen är liten men trivsam. Inredningen är kitschig men på ett lite dyrare vis än det ofta kan vara. Och taket pryds av ett märkligt slags valv. Det serveras vedugnsbakad pizza till Östermalmspris, pizzan är nämligen både dyr och liten… Och heller inte särskilt god. Min Vesuvio hade halvtrist bröd, för lite ost och skinka med konstig bismak. Får helt enkelt lov att planera bättre när familjen är ute och blodsockret är i svaj.


Sturegatan 62
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Metropol

Jag besökte Metropol tillsammans med TC och FL. Metropol? Jo, nere i t-banan i Sundbyberg ligger detta nöjespalats, ett ställe som har allt. Vill man sjunga finns karaoke-maskin. Faller inte det på läppen finns ett generöst utbud av Jack Vegas. Framförallt finns dock billig öl, slitstarka möbler samt inramade foton på aktuella artister som Bob Marley och Michael Jackson. Eftersom lokalen saknar fönster slipper man dessutom att råka få sol i ögonen.

Det finns en viktig tumregel med pizzerior: Beställ aldrig något annat än just pizza. (Eftersom pizza är något som dom på en pizzeria (förhoppningsvis) är duktiga på att baka och med annan mat kan man inte så noga veta.) Sen är kanske inte Metropol att betrakta som en renodlad pizzeria men hur som helst gjorde FL en ansats att bryta mot denna tumregel genom att försöka beställa en schnitzel. Mannen bakom kassan gav en bekymrad min men sa inget varpå FL kände sig nödgad att fråga om det skulle ta lång tid? Det skulle det så det fick bli pizza trots allt. Även TC misslyckades med sin beställning av lättöl som möttes av svaret: ”Vi har bara starköl.” TC avböjde erbjudandet eftersom det bara var lunch, ett faktum som inte verkade bekymra övriga gäster denna vardag.

Att ingen av de övriga gästerna i den kala lokalen åt skulle kunna tala för låg omsättning av råvarorna. Hur det var med den saken vet jag förstås inte men min Vesuvio var det inget, påtagligt, fel på. Ok bröd, flottig ost, skinka av den där strimlade billiga sorten och en tomatsås som hade någon form av bismak men inget obehagligt. (Skuggan på bilden är inte särskilt snygg men det var inte mitt fel att det var en spotlight rakt ovanför mig.)

Men även om pizzan var ätbar finns det andra ställen i närheten som man betydligt hellre besöker än just Metropol. Faktum är att jag kommer göra mitt bästa för att aldrig mer kliva in genom den dörren, det måste ha varit det skabbigaste och sorgligaste stället (i Sverige) jag ätit lunch på.


Järnvägsgatan 12
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Svea Pizzeria

 

Tillbaka på jobbet ute i ödemarken efter föräldraledighet. Tänkte att det var dags att istället för att utforska utbudet åt Sumpanhållet skulle jag ta det i motsatt riktning: Mot ”Huvudsta”. Jag väljer att skriva det med citationstecken då ”Huvudsta” för mig är totalt främmande mark, en kritvit fläck på min mentala karta där jag aldrig tidigare har satt en fot.

Svea Pizzeria ligger i en stor lokal i bottenvåningen av ett bostadshus, intill en trafikerad bilväg. Tydligen vägg i vägg med någon form av soprum för det var en väldig trafik av sopgubbar fram och tillbaka. Till soprummet alltså, inte till pizzerian. Hela stället utstrålar landsort i och med de billiga, plastiga möblerna samt det stora utbudet av grillkioskprodukter. Exotiskt men inte särskilt charmigt.

Min Vesuvio var ok men tyvärr var brödet undermåligt, det var för möjligt. Men eftersom det inte var något direkt fel på övriga ingredienser så förtjänar pizzan trots allt ett medelbetyg. (Vilket min bild dock absolut inte når upp till, jag fattar inte vad som gick snett?)


Anderstorpsvägen 16
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej