Jag har två tidigare erfarenheter av Sjöpärlan: 1) Förra sommaren var jag och Frugan tvungna att fly in dit under en söndagspromenad som just drabbats av ett kraftigt skyfall. Det hela handlade om tak över huvudet snarare än att äta. 2) Förra hösten försökte jag äta lunch där vilket jag skrivit om här.
Nu har jag äntligen (?) lyckats prova deras pizzor. Namnet på etablissemanget samt läget (pittoreskt vid Sickla strand) målar upp bilder hög mysfaktor. Inget kunde vara mer felaktigt. Sjöpärlan tillhör nämligen kategorin sunkpizzeria av rang. Inte förortspizzeria utan snarare landsortspizzeria. Den är inte belägen i bottenvåningen av en trist hyreslänga utan stoltserar med en egen huskropp i gängligt trä. Det är som en jättevilla som hyser alla fördomar om lantliga villor. Allt är skevt, omatchande, knarrigt, billigt och fruktansvärt fult. Klientelet verkar mest bestå av slitna och uppgivna barnfamiljer samt alkoholiserade stammisar.
Just därför känns det obegripligt att Sjöpärlan verkar ha någon slags ambition av att vara finpizzeria. Menyn radar upp fina ingredienser och jag ges inte möjligheten att välja en Vesuvio, ty sådana simpla val hör inte hemma på Sjöpärlan. Istället säger jag att jag vill ha en pizza med bara ost och skinka varpå han i kassan vänder sig om till kocken och muttrar: ”En Vesuvio.”
Men faktum är att denna ”Vesuvio” faktiskt var helt ok. Gott bröd som har en bra balans mellan det sega och det krispiga och en skinka som smakar bättre än den ser ut. Dock är summan av det hela något smaklöst, slafsigt och i längden lite trist. Men absolut inte dåligt.
Sicka Strand 64
Lunch: Nej (inte pizza alltså)
Rättigheter: Ja
