Pane Fresco

Inledning: Som bekant är jag inget större fan av finpizza utan föredrar sunkpizza åtminstone i nio fall av tio. Eftersom jag knarkar kokböcker kunde jag inte låta bli att investera i den nyligen släppta boken Pizza Napoletana (nej, jag får inte en spänn för att jag skriver om- och länkar till den) och… den vände upp och ner på min värld en smula. Åtminstone den slice av min värld som rymmer pizza. Herre vilken underbar bok! Kokböcker nu förtiden består ofta av mycket foton och tjänar mer som inspiration än ger praktiskt vägledning (inget fel i det i sig, detta har sin plats). Men Pizza Napoletana är något helt annat. På 300 sidor går författarna igenom hur man ska uppnå en perfekt napolitansk pizza. Dom har testat, testat och testat och resultaten redovisas grundligt. Jag föll platt och har nu begett mig in på ett stickspår in i finpizzans värld, men bara via den vedungseldade napolitanska varianten av finpizza. Vi får se vart dey bär hän.

Högst upp i Åhléns i City har tydligen Paulo Roberto öppnat en italiensk restaurang; Pane Fresco, som bland annat serverar denna läckerhet. Vid entrén till restaurangen tronar den stora vedugnen i all sin majestät och kökspersonalen verkar tjattra på italienska. Det känns lovande. Lokalen är stor och även om den är fint inredd kommer man inte riktigt ifrån känslan av personalmatsal (dock en väldigt lyxig personalmatsal som jag gärna får installeras på mitt arbete). Vilket jag tror är lyckat då klientelet till stor del verkar bestå av turister och förortsshoppare. Det är lite så där folkligt lyxigt. Fint men inte för krångligt.

På menyn finns ingen Vesuvio så jag beställer en Margherita med prosciutto minus basilika. ”Aha, som en Vesuvio.”, konstaterar servitrisen. Det finns inte mycket att klaga på denna Vesuvio. Framförallt brödet är magiskt bra med den där kombinationen av fluffighet och lätt seghet. Perfekt! Goda tomater, fin mjäll ost (från ko, inte buffel vilket är helt in sin ordning om man läser på lite) och trevlig snäll skinka. Om man ska vara lite, lite petig kanske blir resultatet lite smakfattigt. Men välj en pizza med roligare ingredienser då! protesterar säkert någon. Det kan man förvisso göra men jag jobbar inte riktigt så… Pizzan är hur som helst mycket god!

Man behöver inte vallfärda till Pane Fresco men om man råkar befinna sig i närheten och är sugen på god pizza rekommenderas verkligen ett besök. Personligen lär det inte vara sista gången jag går hit!


Klarabergsgatan 50
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Forno Romano

I ett hörn av Sickla Köpkvarter ligger pizzahaket Forno Romano. Har ätit där en gång tidigare men det var innan jag drog igång bloggen så ett återbesök på promenadavstånd kändes som en bra idé för att fördriva en föräldraledig lunch.

Stället är verkligen urtrist. Sobert och praktiskt med ramper som passar den som har barnvagn. Det är såklart inget klagomål utan mer ett trist konstaterande om tingens tillstånd. Tydligen är dock Forno Romano någon form av nationell kedja vilket på sätt och vis gör att det känns än mer sorgligt eftersom…

… stället (eller kedjan) har ambition på finpizza men gör ett rätt taskig variant. Jag är inte ens ett fan av genren men om man nu ska göra en finpizza får man väl ändå lov att göra den bra. För vad blir annars poängen?

Min Vesuvio var toppad med mozzarella, diskret tomatsås och ok skinka (om än på tok för mycket av det sistnämnda). Så långt är det helt ok. Men tyvärr var brödet för mjöligt och därmed på tok för trist. Detta gör en pizza till något som hade kunnat vara helt ok till ett lätt misslyckande.


Simbagatan 20
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Pizzeria Riviera

När jag för dryga två och ett halvt år sen var föräldraledig med första (vid tillfället enda) dottern var ambitionen att fördriva tiden med att testa ett antal pizzerior i närområdet. Det blev inte så många den svängen så nu när jag är ledig med andra dottern siktar jag på revansch. Första stopp blev Riviera vid Gullmarsplan.

Riviera är en ganska liten pizzeria i klassisk förortsstil. Träpanelen är i och för sig lite extra lyxig men närmare taket anas tapet med fejktegel. Dock saknar jag affischen som uppmanar en att prova nyheten ”mexikanska pizzor”. Grillbestick är för övrigt inget som har nått Riviera. Inte än.

Min Vesuvio var dock riktigt bra! Den med stor matsäck skulle nog dock höjt på ögonbrynen över storleken. Som framgår av bilden når pizzan inte ens ut till kanterna på en normalstor pizzatallrik och än mindre hänger över. Det är lite ovanligt men samtidigt inget som stör mig eftersom svenska pizzor generellt är för stora och det är mycket sällan jag orkar äta upp en hel. Dock verkar bagaren ha dimensionerat mängden ost efter en normalstor pizzadeg vilket oundvikligen resulterar i ett väl tjockt lager ost. Mastigt och gott! Det finns egentligen inget att klaga på. Lagom segt och krispigt bröd, anonym skinka, ok tomatsås (möjligen lite syrlig) och som sagt riktigt med ost.


Gullmarsvägen 12
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Pizzeria Lilla gröna

Utforskandet av avkroken Huvudsta fortsätter. Senast var det ju Lejon i Huvudsta centrum och nu hade turen kommit till Lilla gröna som ligger… vid en bensinmack en bit ifrån Huvudsta centrum… Det var inte direkt rusning lunchtid och det känns inte som att Lilla gröna är ett ställe man besöker när man råkar ha vägarna förbi snarare än söker upp (förutom jag då). Eftersom atmosfären inomhus påminde om ett växthus var jag tvungen att fly till ett parasoll och kan därför inte kommentera inredningen något särskilt. Men tänk sunkigt kebabhak.

Vad som dock inte är sunkigt är själva pizzan för det handlar om vad jag kallar semifin. Alltså en finpizza med mozzarella som dock har det där lite flottiga och inte det ibland trista som en äkta finpizza kan ha. Inte illa alls med andra ord! Semifinskinka och gott bröd dessutom. Jag lär aldrig besöka Lilla gröna igen men OM jag osannolikt skulle ha vägarna förbi så är det ett bra alternativ om jag råkar vara sugen på pizza!


Krysshammarvägen 46
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Restaurang & Pizzeria Esplanad

Befann mig vid lunchtid på Östermalm och tyckte att det var ett bra tillfälle att prova en ny pizzeria. Tack vare Pizzakartan kunde jag konstatera att den närmast belägna var Esplanad på Karlavägen. Sagt och gjort.

Lokalen är lite halvsunkig men ändå inte sunk-sunkig. Det känns som att den renoverades för kanske tio år sedan och fick lite nya stoppade stolar och lackade bord i trä. Samtidigt är det inte svårt att föreställa sig rader av tysta män som kvällstid intar ett antal malt i lokalen samtidigt som fotboll vevas på de många skärmarna. Känslan är pub och väldigt långt från de finpizzor ens fördomar tror att man ska hitta i den här kvarteren.

Min Vesuvio är faktiskt bra! Brödet är gott, den är ganska flottig (på rätt sätt) men skinkan kunde kanske varit lite bättre. Totalt sätt bjuder Esplanad på en god och klassisk sunkpizza!


Karlavägen 36
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Restaurang Pizzeria Lejon

Huvudsta måste vara Stockholms mest deprimerande plats vars enda fördel är tunnelbanestationen som gör att man snabbt kan ta sig därifrån. Men eftersom jag jobbar åt det hållet är det enda alternativet att göra det bästa av situationen: Att besöka Lejon i Huvudsta centrum. Lokalen andas klassisk förortsalkis-pizzeria dvs. det är mörkt, murrigt och slitet. Även om jag gissar hur klientelet ser ut på kvällstid kan jag inte med säkerhet veta eftersom jag var där vid lunchtid. Vid den tidpunkten kan man konstatera att på Lejon är det män som äter. Sunkig mat i stora portioner.

Det är säkert en skada från uppväxten men faktum är att jag gillar sån där billig strimlad skinka som fanns i rikliga mängder på min Vesuvio. Osten var lagom flottig och god men tyvärr var brödet mjöligt och inte tillräckligt segt. Det var tråkigt att konstatera för hade brödet varit en snäpp bättre hade det rört sig om en riktigt härlig sunkpizza men nu når den inte hela vägen. Är det primära målet att bli mätt så kan Lejon rekommenderas då pizzan är stor och har mycket fyllning.


Storgatan 68-70
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Stockholm Pizza

Råkade nyligen vid lunchtid befinna mig vid Rådhuset. Tänkte att det vore gott med en sunkig pizza till lunch och började knalla runt kvarteren och hittade till slut ett hak med ett genialiskt avskalat namn: Stockholm Pizza. Som så ofta i äldre kvarter är lokalen belägen en halv trappa ner. Inredningen har dock inget med hundra år gamla hus att göra utan härstammar snarare från 80-talet. Sunkig plastmatta, fula bord och klassikern tapet som ska föreställa murad vägg! Dessutom är det dåligt städat.

Min Vesuvio var en klassisk sunkvariant om än något liten? Brödet är helt ok, osten bra och flottig och skinkan sådär sur som äkta lilaaktig sunkskinka ofta är. Bortsett från skinkan är det en helt ok pizza.


Scheelegatan 15
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej