Fromaggio Pizzeria

Befinner mig vid Fridhemsplan lite då och då och har passerat Fromaggio på Fleminggatan lite då och då. Inte för att den utstrålar något annat än sunkpizza men what’s not to like? Lokalen levererar precis vad man kan vänta: Det är tapeter med fejktegel och bord i fejkmarmor. Fromaggio är en äkta förortspizza innanför tullarna!

Tyvärr lever deras Vesuvio inte alls upp till vad man kan förvänta sig av en sunkpizzeria. Brödet är mjöligt, skinkan är äcklig och osten smaklös. Det finns gott om pizzerior i de här krokarna så Fromaggio finns det ingen anledning att återvända till.

Mjöligt bröd äcklig skinka smaklös ost.


Fleminggatan 73
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Vapiano Gamla stan

Vapiano. Nu är det ett gäng år sedan kedjan gjorde entré i Stockholm men jag minns fortfarande det första intrycket. Tysk effektivitet möter italiensk mat lät som en kombination av de bästa av världar. Visst, man behövde stå och köa en stund men å andra sidan slapp man gisslet som bordsservering kan innebära och dessutom låg det i affärsidén att man enkelt kunde skräddarsy ingredienserna i sin pasta. Sen var det detta med kortet. Jag fattade aldrig och det kändes lite som kejsarens nya kläder. Men bokstavligen tvingades på ett sådant och dom som tyckte det var en bra idé vidhöll: -Man bara sveper kortet och betalar sen när man är färdig! -Ja, och? -Man bara sveper kortet och betalar sen när man är färdig!!! -Ja, och??? Så där höll det på och sådär håller det fortfarande på. Det spelar liksom ingen roll att jag kliver in tillsammans med Frugan och två småbarn och garanterar att vi kommer att äta och beställa tillsammans så det räcker med ett kort tack så mycket. Nejdå, vi är två vuxna och då MÅSTE man ta två kort för det är Vapianos affärsidé och hur var det med det där nu igen nej man orkar inte protestera.

Nåväl. Även om Vapianos främsta paradgren ska ju fokus här ligga på pizza. Vapiano gör en finpizza och det är lite av problemet. En riktig finpizza är en svår konst och behärskar man inte den är det bättre att hålla sig till semifin-pizza. Vapiano lägger sig dock mitt emellan vilket innebär en halvdan finpizza Vesuvio finns inte på menyn så det fick bli en Prosciutto e fungi minus svamp. Det mest påtagliga med pizzan är att den är torr. Det beror dels på att brödet är lite torrt men framförallt beror det på att man snålar med mozzarellan. Det är inget fel på tomatsåsen och skinkan är god men det hjälper inte, pizzan är torr och det är oförlåtligt.

Inredningen är ljus och fräsch och barnvänlig. Det sistnämnda är helt klart ett plus för den som måste beakta såna aspekter. På vägen ut lämnar man ifrån sig sitt kort, betalar och greppar en gummibjörn med tång ur bjudskålen. Det hela är funktionellt och fräscht, men urtrist.


Munkbrogatan 8
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Pizzeria La Grande

Häromveckan befann jag mig av oklara skäl i närheten av Odenplan vid lunchtid. Kände mig sugen på en pizza för att kompensera för det otroligt tråkiga snöslasket som täckte trottoarerna. Efter lite letande sprang jag på La Grande.

Lokalen är liten och inredningen känns som vilken förortspizzeria som helst. Det som dock gjorde upplevelsen en smula annorlunda var att lokalen var fylld till bristningsgränsen av hungriga gymnasister. Antar att det ligger en skola i närheten?

Det mest anmärkningsvärda med min Vesuvio var den groteska storleken. Under pizzan på bilden gömmer sig alltså en pizzatallrik... Normalt brukar jag inte äta upp en hel pizza men min första tanke vid första anblicken var att jag i det här fallet skulle göra ett försök. Bara för att. Dock blev det inget av detta. Inte bara på grund av den absurda storleken utan för att pizza tyvärr var lite halvtrist. God ost men inte så flottig som man kunde ana. Förvånansvärt kryddig tomatsås vilket inte var något minus. Dock ett minus för brödet som var lite väl mjöligt. Sammanfattningsvis en helt ok pizza men inte mer än så. Den vrålhungrige lär dock bli mer än nöjd.


Dalagatan 32
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej

Galinas Pizza

För en handfull år sedan bodde jag vid Skanstull och på den tiden innehöll Ringens köpcentrum stans absolut sämsta food court alla kategorier. Nu råder dock nya tider och Ringen stoltserar med Teatern, en plats där kändiskockar lagar kvalitativ snabbmat. Jag har provat ett antal och de har alla varit utsökta!

Jag har ju erkänt att jag på senaste tiden har snöat in lite på en viss typ av finpizza så givetvis var jag tvungen att prova vad Teatern har att erbjuda på detta område, närmare bestämt på Galinas. Det rör sig fortfarande om en food court men känns inte lika plastigt som sådana brukar göra. Belysningen är lite mer dämpad och matställena erbjuder starkare drycker (samt även ekologisk findricka utan alkohol). Det är inte billigt men man får vad man betalar för.

Någon Vesuvio fanns inte på Galinas meny så jag beställde: ”En Margeritha med skinka eller Cappricciosa utan svamp” och fick betala för den senare. Det var absolut inget fel på pizzan men den var lite… tråkig. Brödet var gott men inte fantastiskt. Övriga ingredienser lika så. Det är en pizza som inte har något att skämmas för, men som samtidigt inte erbjuder något extra.


Götgatan 132
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja

Bamses Pizzeria & Kebab

Ett stenkast från Gullmarsplan ligger Bamses. När man kliver in på Bamses får man den där känslan av att det inte hänt så mycket de senaste 20 åren och det av den enkla anledningen att det inte funnits något behov av förändring. Trots gentrifiering av innerstad och närförort står tiden stilla på Gullmarsplan och på ställen som Bamses.

Det är tapetserat med obligatoriskt fejktegel och väggarna pryds av några signerade Bajentröjor. Min Vesuvio är täckt av sådan där sunkig strimlad skinka och osten har lite plastig konsistens. Brödet är helt ok men kanske något lite för mjöligt. Helhetsmässigt är det en helt ok sunkpizza, varken, mer varken mindre.


Grafikvägen 1
Lunch: Ja
Rättigheter: Nej