Libanesen Elie’s Bar & Kök i slutet av Katarina bangata hade till för några år sedan även ett taffligt försök till finpizza på menyn. Pizzorna försvann men är nu tillbaka så ett återbesök kändes obligatoriskt. Hur skulle pizzorna nu smaka i den lilla charmiga lokalen i den delen av Söder som känns som Söder kändes förr? Charmig och charmig förresten, charmen är en smula svajig. Vad jag syftar på är lyktan utanför dörren, lokalen med trappan upp och den intima känslan är charmig. Inredningen med mörka träbord skriker dock sunkpizzeria med rättigheter lång väg. Vilket förvisso har en viss sorts charm. En annan sorts.
Ytterligare en variant på charm är att hälsas välkommen av en yngre servitris som sitter och messar och som skriker en harang åt kökshållet för att göra kocken uppmärksam på min närvaro. Vesuvio finns inte på menyn men den finns på take away-menyn så jag bokför det som ett förbiseende som jag ignorerar och beställer en sådan. I kassan. Mina fördomar om servicenivån gör att jag känner att jag vill få detta med betalningen överstökat så fort som möjligt.
Pizzan ser inte bra ut. Vad är det med osten? Menyn pratar om mozzarella men vad är det här för klet? Den strimlade sunkskinkan vittnar om att det här är något som är så långt som bara möjligt från finpizza. Nåväl, smaken är det viktiga. Här tar det stopp direkt. Brödet är torrt och mjöligt snarare än segt, kletet är smaklöst och torrt och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Den strimlade skinkan har en grynig konsistens som jag absolut inte vill forska närmare i vad det kan bero på. Det känns som en fryspizza från ICA. Jag blir illamående men inte på det där bra viset som man kan bli av en härlig flottbomb. Detta är en av Söders absolut sämsta pizzor!
Katarina bangata 71
Lunch: Ja
Rättigheter: Ja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar